Att känna sig ensam o osedd

Jag är en person som gärna finns för vänner som mår dåligt. Försöker peppa och umgås så mycket dom orkar. Även folk som tidigare funnits i mitt liv, försöker jag iaf ge ett par peppade ord till när tillfälle ges. För det är sådan jag är.

Jag har en del personer i min omgivning som är riktiga energitjuvar. Som inte har lärt sig att får man så ger man oxå tillbaka. Jag menar hur svårt kan det vara? Eller är jag inte värd att ge till?

Är jag inte värd att peppas och lyftas för att komma ur att jag mår dåligt?  Näe jag tror inte det. Utan det är till mig man själv vänder sig när man behöver pepprig och lyftas, ett säkert kort liksom.

O detta kommer nog alltid vara så för jag sviker inte mina vänner, inte sån jag är. Men jag har nog inte känt mig så ensam på värdigt länge som jag gör nu o faktiskt gjort ett tag. O det mina vänner är en sorgsen känsla.

Jag vet inte vem jag ska prata med när klumpen jag har i bröstet inte vill gå veck eller tårarna inte vill sluta rinna. För jag är ensam. 

Jag saknar en vän som vill ses mer än dom jag träffar nu. Att få dricka ett glas rött o bli lite allmänt djup, diskutera vad som tynger. 

Kram sussie 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s