Att jag inte tänkte på det

Annonser

Jag sov hela natten

Natten mot onsdag sov jag hela natten o känslan va total. Att trots det vakna o va trött är hemskt. Men vad gör det jag sov hela natten utan uppvak.

Att sedan natten mot torsdag innehöll flera uppvak gör ingenting. För jag har första gången på 1 – 1 1/2 år sovit en hel natt. O det är grymt!

Jag känner sån glädje ☺️

Ingen är lyckligare än mig. För nu vet jag att det går. O den känslan är riktigt trevlig! Jag kan sova!

HUR DET KÄNNS ATT VARA SJUK

Att ha ångest och depression är som att känna sig livrädd men samtidigt vara så trött så du känner dig utmattad. Som att ha rädsla för att vara otillräcklig och en besvikelse, medan man inte har någon kraft att vara produktiv. Att ha viljan att umgås men samtidigt är man folkskygg och isolerar sig. Att vilja vara ifred men samtidigt inte känna sig ensam. De är som att bry sig om allt in i minsta detalj och sedan inte bry sig om någonting. Och ibland vara översvämmad med känslor för att senare känna sig helt tom och paralyserad.

Att inte ha någon tro på förbättring, ingen tro på sig själv . Att ha vetskapen om att de är en sjukdom men ändå ha tankar om att de är självförvållat och vekhet som gör att man är så värdelös. Att känna sig ensam och annorlunda. Känna sig orolig för att andra inte tror att man är sjuk eftersom man inte tror de själv. Och när man stundvis mår bättre får man skuldkänslor för att man inte förtjänar att må bra. Och när man är i de djupaste mörkret känns de som att man är instängt i sin egen kropp som att gå på ett automatiskt läge, som att de är en dröm. Hjärnan känns som den håller på att stängas av, de går inte att koncentrera sig och om de blir för stimmigt runt om kring så kommer ångesten smygande och de känns som att kroppen ska sprängas i tusen bitar. De gör så ont!!

De känns som att man långsamt dör, som att drunkna i sin egen kropp. De känns som att ingen förstår hur dåligt man faktiskt mår. Man har dåligt samvete gentemot alla som drabbas av att man är sjuk.

Förlåt!

Träning

Igår åkte jag och Maria på Usm Mariehem och gymma en stund. En väldigt lugn omgång. Vilket var skönt men oj så trött jag är i dag. Att jag aldrig ska få ett lyft och känna mig pigg eller framför allt att jag kommer framåt med min utveckling.

Att jag fortfarande blir så trött av fysisk aktivitet är ju galet. O ändå är det de som alla rekommenderar mig. Ut o gå, gymma eller liknande. Men min kropp skriker nej så här dagen efter. Men det är väl bara jobba på tänker jag.

Att en människa kan bli så utslagen är baske mig skrämmande 😕