Att inte få stöd

Att lida av en utmattningsdepression gör att man behöver stöd och hjälp i sin vardag av den /dom som står en närmast. Det är liksom ingen större gåta, i alla fall inte för mig.

Men att nu vara i det skedet då läkarna tror att min trötthet, den höga sänka beror på något annat då rasar ens värld fullkomligt.

Jag ska till exempel få göra en mammografi?! Letar man efter nånting annat än cancer då? Kan något annat upptäckas? Jag har ingen aning.

Har även fått göra lungröntgen då jag har smärta i bröst och lungorna. Visst där kan man ju hitta annat. O ett ultraljud av magen och andra organ.

Men jag får panik av bara tanken att dom letar cancer på mig. Eller letar o letar utesluter hoppas jag innerligt.

O A väljer att åka bort i helgen medans jag våndas med mina tankar. O när jag frågar honom om han inte borde varit hemma i helgen så säger han ”varför då?”

Tänker att jag nog klarar mig bäst själv, dom flesta i min närhet är vuxna och dom väljer själv om dom vill orkar eller kan va ett stöd för mig. Tänker inte tvinga någon!

Tack för jättefina blommor ❤️

Annonser

Stockholm

Söndagen den 23 juni styrde vi bilen mot Stockholm. Vi hann med att gå stan, gå på Gröna Lund, pokemon jakt och Mall of Scandinavia.

Ett par intensiva dagar och önskar jag haft stegräknare på oss, för som vi gått o gått. Kidsen har varit så duktiga. Hann uppleva lite sommar och värme därnere innan vi styrde hem igen.

Älskade Stockholm, snart ses vi igen.

Hur funkar man då?

Det finns en person i min närhet som gärna klagar på mig. 

Är det inte min vikt,  så är det att jag inte kan va en bra mamma och köra mina barn dit dom ska, att jag ger dom köpe sylt och att jag själv måste förstå att mitt jobb gör att barnen mår dåligt.  Hur kan man ens tänka tanken på att ha sånt jobb som jag har med två barn. Har man killkompisar så knullar man.

Snacka om att lyckas få en person att känna sig otroligt lite värd.

 

Tweenin Cornelia ❤

Jag håller på att gå i delar snart. Våran älskade lilla flicka håller på att växa upp med allt vad det innebär. Men att det skulle testa övriga familjens tålamod till den milda grad hade jag ingen aning om. Just nu är denna lilla, stora tweeni arg på hela världen.

Allt från att man glömt tvätta rätt tröja/byxa, till att lillebror existerar eller att vi tittar på henne i någon sekund förlänge.

Känns som man konstant ber henne sänka sin röst,  för hon behöver inte skrika varje gång hon ska tilltala oss i familjen.

Jag förstår att det är hundra,  kanske till och med tusen tankar och hormoner i denna lilla soon to be grown up kropp men herregud alltså..

Finns det någon som har något tips på hur man ska bete sig around her. För jag gillar inte att vi bråkar varje vaken tid här hemma just nu.

Och om det är jobbigt för mig så kan jag bara föreställa mig hur jobbigt det är för henne. Stackars liten ❤

image

Hon är väldigt söt när hon sover ❤

Sen har hon ju faktiskt en rätt stor ursäkt till sin ilska. Hennes rygg har börjat göra ont igen. Den jävla Vaskuliten verkar vara tillbaka och vem blir inte på dåligt humör av konstant smärta? 

Jag har ringt till barnmottagningen men läkaren har inte ringt tillbaka ännu. Så hoppas på återkoppling snart,  för jag börjar bli väldigt orolig 😟

Idag tog hon alvedon för att klara av Fritids och det är knappast rätt?

Så hennes ilska är nog en blandning av tweeni och smärta. Men lik förbannat lika svårt att hantera.