Att det ska vara så svårt!

Annonser

Dags igen

Jupp då har jag börjat jobba igen efter en rätt trist semester, vädermässigt främst.

Började 20,23 igår och sov i Lycksele. Vi var framme lite senare än vanligt så runt 12 hade jag inte somnat ännu. När jag tillslut som att så vakna jag en gång i halvtimmen o sedan kl 4 fast väckaren skulle ringa 5,15.

Så tyvärr är jag helt död idag!

Ingens prioritet

Alltså vilken sorglig känsla. Kanske har det med mitt mående och göra just nu. Men känner mig verkligen ensammast i världen just nu. 

Jag har alltid känt mig bekväm i mitt eget mående och vem jag är med vänner o familj. Men nu gör jag inte det längre. Vem är jag liksom? 

Varför vill någon bry sig om mig, vem har den extra tiden o lägga på just mig?

Tror faktiskt inte någon är intresserad! 

Att inte räcka till

För mig finns det inge värre än att veta att vänner på ett eller annat vis mår dåligt. Att jag inte räcker till, det får mitt hjärta att gå i tusen bitar 💔

Jag har sedan en tid tbx vetat om att en av dom personer jag värderar allra högst i mitt liv. Mår väldigt väldigt dåligt just nu. O jag vill bara ta in den här personen i min famn och få fram att allt blir bra igen. 

Men jag kan inte, dels på avståndet och dels för att jag orkar inte… Jag är så trött, att jobba just nu är allt jag mäktar med, och det äter upp mig inifrån och ut. Jag står inte ut med att en person jag tycker så otroligt mycket om ska må som jag.  Jag önskar att jag kunde ta bort smärtan, ta över den själv. För jag mår ju liks så dåligt redan. 

Fick även reda på att en kompis kommit in på rehab för att bli kvitt sitt tunga narkotikaberoende, what liksom? En chock utan dess like,  men jag tror dig ❤️ stort lycka till! 

O mitt eget mående då, ja det går stadigt neråt… Jag är ingen bra människa just nu! För jag orkar inte vara det. O helt krasst vet jag inte vad som skulle få mig att må bättre heller, när man knappt orkar med sig själv.