Stockholm

Söndagen den 23 juni styrde vi bilen mot Stockholm. Vi hann med att gå stan, gå på Gröna Lund, pokemon jakt och Mall of Scandinavia.

Ett par intensiva dagar och önskar jag haft stegräknare på oss, för som vi gått o gått. Kidsen har varit så duktiga. Hann uppleva lite sommar och värme därnere innan vi styrde hem igen.

Älskade Stockholm, snart ses vi igen.

Annonser

En riktig vän

Alltså denna människa är den bästa jag har i mitt liv. Jag värderar henne extremt högt. Vi är väldigt lika, ser och värderar livet på samma sätt. Alla människor borde ha en Anna i sitt liv. Sedan så hörs och ses vi inte så ofta som jag önskar att vi kunde pga avståndet mellan oss. Men det gör inget, för när vi väl ses är det alltid som att vi sågs igår senast.

Jag älskar dig vännen ❤️

Ingens prioritet

Alltså vilken sorglig känsla. Kanske har det med mitt mående och göra just nu. Men känner mig verkligen ensammast i världen just nu. 

Jag har alltid känt mig bekväm i mitt eget mående och vem jag är med vänner o familj. Men nu gör jag inte det längre. Vem är jag liksom? 

Varför vill någon bry sig om mig, vem har den extra tiden o lägga på just mig?

Tror faktiskt inte någon är intresserad! 

Att inte räcka till

För mig finns det inge värre än att veta att vänner på ett eller annat vis mår dåligt. Att jag inte räcker till, det får mitt hjärta att gå i tusen bitar 💔

Jag har sedan en tid tbx vetat om att en av dom personer jag värderar allra högst i mitt liv. Mår väldigt väldigt dåligt just nu. O jag vill bara ta in den här personen i min famn och få fram att allt blir bra igen. 

Men jag kan inte, dels på avståndet och dels för att jag orkar inte… Jag är så trött, att jobba just nu är allt jag mäktar med, och det äter upp mig inifrån och ut. Jag står inte ut med att en person jag tycker så otroligt mycket om ska må som jag.  Jag önskar att jag kunde ta bort smärtan, ta över den själv. För jag mår ju liks så dåligt redan. 

Fick även reda på att en kompis kommit in på rehab för att bli kvitt sitt tunga narkotikaberoende, what liksom? En chock utan dess like,  men jag tror dig ❤️ stort lycka till! 

O mitt eget mående då, ja det går stadigt neråt… Jag är ingen bra människa just nu! För jag orkar inte vara det. O helt krasst vet jag inte vad som skulle få mig att må bättre heller, när man knappt orkar med sig själv.